You have it in you.

All we can do is keep breathing.

Jag har en klump i halsen och jag vet inte varifrån den kommer.

Och på msn skriver retarderade killar om att de inte har kramat någon på länge, och har jag inte någon ledig tjejkompis, kanske? Herregud. Jag tror på att skapa sin egen lycka. Och då måste man hitta sin kärlek själv också. Det finns olika metoder för detta. Man kan välja att gå ut ofta, och lita på att turen för en till den där speciella personen som det klickar med. Men hur pass lycklig man känner sig när man släpar hem en spritdoftande rufsig figur (för att man tittade på samma barnprogram när man var små, och båda tycker om päronkonjak, yey, this is my soulmate!) återstår att se.

Dejtingsidor på internet är ju också ett ställe att hitta människor på. Själva utgångspunkten tycker jag är strålande, man samlar en massa singlar på ett ställe så att de liksom är i en grupp för sig själva. Men alla formulär och grejer man ska fylla i för att "hitta den rätta", det är mest trams. Bara för att två människor har samma egenskaper och intressen, innebär verkligen inte att de passar för varandra. Motsatser är bra, i alla fall i rimlig grad. Extremister åt vars ett håll är kanske inte att föredra. Men folk med olika åsikter är bra. Jag tror på att man ska kunna komplettera varandra.

Så, för att summera: lika barn leker inte alltid bäst. Kvinnor förväntar sig dessutom att de ska få ha en del jobb med mannen innan han blir som vi vill. Det är lika säkert som grundlagen, det har vi lärt oss från SATC och diverse Cosmopolitankrönikor. En man ska ha en massa brister som vi kan få ändra på, för att ta fokus från oss själva en stund. Och då kan man ju inte vänta sig att hitta Mr Perfect från match.com med en gång.

Så lätt ska inte livet vara.

Love.


Min älskling överraskade mig med en lång röd ros och ett toblerone igår. (Jag har nog nämnt att jag varit sugen på toblerone ganska mycket det senaste tiden.) Han lagade dessutom en supermiddag som jag inte glömmer i första taget. Kulinariskt geni, skulle man kanske kunna säga. Filmen var dålig, så vi gav upp den och låg och myste istället. Och så somnar jag i hans armar. Ett perfekt avslut på en perfekt dag.

Tack för en underbar månad, förhoppningsvis får vi njuta av många till. <3


Tisdag.

Nu ska jag snart åka till Jesper. Det är bra om jag låter honom sluta jobba först, kanske. Annars blir det lite krångel med att bryta sig in och dylikt. Han bjuder på oxfilé och potatisgratäng, och han har offrat sig för att jag ska få se en tjejfilm ikväll. Gulligt.

Och älskade syster, jag tvivlar inte på att det ska bli bra en vacker dag. Har vi kämpat med det så här länge så måste vi få förtjäna att allting blir bra. Annars har det liksom inte varit mödan värt. Jag vill inte ge upp. Jag tror på att förhindra nästa katastrof innan den bryter ut. Och det är precis det som du och jag måste prata om.

This is it.

Jag unnar alla kärleken. Den stora vidunderliga kärleken. En människa som gör dig trygg, en människa i vars ögon du aldrig kan göra någonting fel. Någon som du kan tänka på de kvällar du tvingas sova ensam, någon i vars famn du känner att du är en del av någonting större. Av en helhet. Ett plus ett blir fortfarande ett, men ett större och starkare sådant.

Imorgon har det gått en månad sedan jag och Jesper blev tillsammans. Han bjuder mig på middag och myskväll.

Skulle jag beskriva en av alla de känslor jag har när det kommer till vår relation så är det förväntan. Jag känner att detta är början på någonting bra, någonting fint, och han behandlar mig respektfullt. Han får mig att känna mig värdefull.  Det bästa av allt är att han aldrig skulle riskera mig för någonting annat. Det är inte ens någonting jag känner mig orolig över. Jag ser det i hans ögon när han ser på mig. Det är ömhet, tillit och respekt det handlar om.




Sigvard.

Sigvard är en man som gärna vill tas på allvar. Man skulle kunna säga att han söker efter någon sorts auktoritet i vardagen. Han skäller mer än gärna ut hundägare som inte plockar upp efter sina hundar. Folk som slänger kolapapper och tuggummi på gatorna är inte heller riktigt riktiga i huvudet. De behöver plockas ner på jorden, få en insyn i hur andra människor uppfattar dem och deras förkastliga handlingar, och Sigvard hjälper gärna till med denna uppgift. Han blir som någon slags far till alla små människor där ute, och det är bra, för det skapar ett band mellan omvärlden och honom.

Annars har han ju inte så många band. Han har sina två söner, frilansaren som skickar vykort på lamor, och den andre som har flyttat flera mil och som är upptagen med sin egen familj. Han har sin exfru, som sitter i hjärtat som ett litet gruskorn, och förmodligen alltid kommer att göra det. De har ingen kontakt, nej, absolut inte, men ändå känner Sigvard att hon var den som brukade stå honom närmast, och på något vis gör hon fortfarande det. Hon visste hur han fungerade när han knappt visste det själv.

Gunvor i kassan på Ica är någon som Sigvard hemskt gärna skulle vilja ha ett band till. De hade kunnat träffas om kvällarna, de mörka ensamma vinterkvällarna, och dricka alkoholfri glögg och skratta. Detta är dock en omöjlighet. Gunvor är lyckligt gift och har barn i tonåren. Ändå kan Sigvard inte sluta fantisera om hur härligt det vore om han bara kunde få vara en del av en familj, en familj med Gunvor.

Men än så länge så får han ägna kvällarna åt att sitta vid sitt köksbord med den rutiga duken, dricka sitt kamomillte och räkna sekundernas tickande.

Sigvard må låta som en bitter individ, men hade han vetat att du tyckte det så hade han förmodligen skällt ut dig också. Han vill uppfattas som en hel massa saker. Tyvärr har han svårt att leva upp till de flesta rollerna.

Måndag.

Jag hade världens bästa söndag med Jesper igår. Vi satte igång att baka kanelbullar, och resultatet blev konstigt nog alla tiders. Tyvärr hade vi inget pärlsocker att strö på, så det blev rosa socker från USA istället. Första gången jag sett rosa kanelbullar, haha. Glömde fota, annars hade här dykt upp en bild.

Sen skulle jag inte säga så mycket mer än att jag är lycklig! Han är det bästa som finns!
Och imorgon ska vi ut och shoppa.

Livet leker.

André 15!

Grattis till min älsklingslillebror som fyller 15 idag!



Här är han bara en liten skit. Men en söt liten skit, minsann!

Godnatt.

Har haft en mycket trevlig kväll. Jag mötte upp Elin på gustav, och medan vi gick till hennes gamla arbetsplats (en pub) så hann vi prata mycket. Elin har jag saknat. Jag kan prata med henne om precis allt. Hon vet det mesta om mig, och det är skönt. Hon vet liksom hur jag fungerar. Sedan vann jag 200 spänn också. Lyckad kväll.

Imorgon (idag)  fyller brorsan 15. Woho! Detta betyder att nu när klockan är över 12 så har han hämtat sin moppe och är ute och kör lagligt som en galning. Hoppas han kommer hem i någorlunda rimlig tid. Vi ska på restaurang imorgon för att fira det lilla söta kräket, och sedan ska jag på fest på kvällen. På söndag ska jag träffa min Jesper och vi ska baka kanelbullar. Ah. Nu blev jag sugen. Hoppas att de blir bra. Jag är ganska duktig i köket, frånsett min ungspannkaka jag gjorde idag. Den blev seg. Men det beror säkerligen på receptet och inte på mig, hehe.

Sov gott.

Pfft.

Pfft. Jag vill inte ens kommentera det.

Jag ska bara säga att jag önskar att du slutade försöka skjuta över någon slags skuld på mig för att du har dåligt samvete över att allt gick som det gick och att du numera är ensam.

Sen, ni två... Haha. Hahaha. Det är löjligt. Störtlöjligt. Men fortsätt som ni gör, jag har jättekul. Lite småsött faktiskt.
Det är bara sorgligt att du inte inser vad hon håller på med.
Men kör hårt, sötnosar. Sköt ert så sköter jag mitt.

Nu ska jag ut och ta en drink med Elin.

Puss!

Lullaby.



Jag är så arg på dig.
Och ändå tycker jag så synd om dig.

In love.



Det finns inget bättre än att vakna med dina armar runt mig och känna hur du andas.

I live to make you free.







If you'll be my star, I'll be your sky,
You can hide underneath me and come out at night,
When I turn jet black and you show off your light,
I live to let you shine, I live to let you shine,


.


















But you can skyrocket away from me,
And never come back if you find another galaxy,
Far from here with more room to fly,
Just leave me your stardust to remember you by, 

.
If you'll be my boat, I'll be your sea,
A depth of pure blue just to probe curiosity,
Ebbing, and flowing, pushed by the breeze,
I live to make you free, I live to make you free,
.
But you can set-sail to the West if you want to,
And pass the horizon 'til I can't even see you,
Far from here where the beaches are wide,
Just leave me your wake to remember you by,
.
If you'll be my star, I'll be your sky,
You can hide underneath me and come out at night,
When I turn jet black and you show off your light,
I live to let you shine, I live to let you shine,
.
But you can skyrocket away from me,
And never come back if you find another galaxy,
Far from here where there's more room to fly,
Just leave me your stardust to remember you by

Neverending story.

Det tar aldrig slut. Och du är kanske lika frustrerad över det som jag.
Skillnaden är att du vill att det tar slut på riktigt. Så att vi blir utan dig.
Jag vill att dina elaka tankar ska ta slut. Så att vi får leva med dig.

Varje gång jag nås av det här beskedet blir jag lite svagare, lite tröttare, lite mer orkeslös. Det frambringar tusentals minnen som man trodde att man grävt undan. Men du misslyckades denna gången också.

Det är som min syster skrev: vi älskar dig, men uppenbarligen vill du inte vara här.
Och jag fantiserar om hur livet sett ut om du lyckats. Det är svårt att föreställa sig. Även om du inte har funnits där på riktigt på väldigt, väldigt länge så är det ändå ofattbart att tänka sig hur allt skulle vara om du var slutgiltligt borta.

Jag förstår inte. Jag orkar inte.
Jag är bara arg och ledsen.

Men livet går vidare och snart är det jul, usch och fy, och man vill åka på semester och slippa allt, för alla är så elaka och ute är det så kallt, men det gör ingenting, för vi drar fram halsduken och låtsas som om vi inte fryser, för det ska man inte göra.

Det är dumt att frysa.

Förstår du det, mamma?

♥ ♥ ♥

This week.

Veckan har knappt börjat och jag har redan en massa skojigheter inplanerade!

Tisdag: Följa med Hanna och simma medan Johan spelar hockey. Vi tänkte göra det till tisdagsritual.

Onsdag: Katie och jag ska på bio och se "Låt den rätte komma in".

Torsdag: I skolan ska jag göra två engelskredovisningar som jag ser fram emot att få avklarade, och senare hem till Jesper och tillbringa natten i hans famn.

Fredag & lördag: Försöker hålla det lite öppet än så länge.

Söndag: Fars dag och bowling med far och syskon.

Det kan ju inte bli mycket bättre, tycker jag!
Nu är det snart läggdags.

Lördag.

Jaha. Det blev ju fest igår. Hanna, Amanda och Hannas pojkvän hämtade upp mig vid tio-tiden, efter att de sett Björn Gustavsson på Slagt. Vi kom till en maskerad outklädda och fick hälsa på diverse brandmän (bra utklädsel, för övrigt, bara överkroppar är alltid trevligt), läkare och vampyrer. En främmande brandman vid namn Martin utnämnde sig snabbt som min bitch (hmm), och jag fick ett plåster på armen av en trevlig läkare.

Därifrån gick det utför. Jag brukar vara vaksam med sprit, men igår vet jag allvarligt talat inte vad som hände. Det blev en del spontana toabesök, om jag uttrycker mig så.

Menmen. Man lär av sina misstag. Och det är tur att det finns omtänksamma vänner som hjälper till när något går snett.

RSS 2.0