Världens bästa Hanna

Jag hatar mig själv för att jag lät dig glida ifrån mig. Jag önskar att jag hade funnits där för dig som jag brukar och att du hade känt tillit nog att prata med mig. Då hade inget av det här behövt hända.

Hanna, jag älskar dig, jag saknar dig och jag behöver dig.



Tänker så mycket på dig.


Yesterday.

Är hos mamma på gamla datorn med den gamla musiken från ett gammalt liv. Och när jag hör det känner jag mig som femton år igen och jag kan inte hjälpa det. Det är märkligt hur många minnen en gammal låt kan innehålla.

Det känns som om jag sitter och spontanäter äpplen framför datorn och snart ska ringa Carro. Vi ska ut och träffa människor vi aldrig har träffat och vi ska se vem som kan dricka flest öl och sedan ska vi gå hem i mörkret och sjunga och känna oss oslagbara trots att vi egentligen vet hur obetydliga vi och våra små liv är.

Vi älskar James Blunt och andas OC. Jag har ett rum med cappuccinofärgade väggar för det är det snyggaste som finns. Vi är så jävla mogna och coola och vuxna, vi småskitar, och ingen ska tala om någonting för oss för VI vet hur världen ser ut. Vi älskar att snacka skit om alla våra tjejkompisar och att skapa krig. Orsakerna är ofta långa finniga killar med ostadiga röster som vi tror kan bekräfta oss.

Ingen förstår oss för ingen KAN förstå oss för vi lever i en annan värld och vi hatar alla och det är så jävla synd om oss men coola är vi i alla fall. Ingen har fattat det vi fattar. Ingen har tänkt det vi har tänkt. Vi är revoltörer ända ut i fingerspetsarna.

(tidstypisk bild)


Jag tänker tillbaks på hur det var
Jag tänker tillbaks på du och jag
Jag tänker tillbaks på varje dag
Jag tänker, jag tänker, jag tänker

And this is what we do
I'm starting something new
In front of a neverending line and it is true
The party is in you
The night is what you do
of it and you see party hardy here with me


RSS 2.0