naddielicious

ÅH!
Skadeglädje är det värsta som finns. Det visar brist på empati och medmänsklighet.
Jag får lust att skjuta nåt.

Nu måste jag sova och inte tänka för när jag tänker så gråter jag bara.


.

Sigvard har anmält sig till en läsecirkel. Han såg affischen på biblioteket och gick hem och funderade. Sådana sociala tillställningar är inte Sigvards stil. Men han vill bryta sitt mönster, han vill revolutionera. Han är livrädd men vet att han måste kasta sig ut om han inte vill dö ensam och bitter och undra vad han kunde ha gjort för fantastiska saker med sitt återstående liv. Så nästa dag skriver han upp sig på en lista som den fräkniga bibliotekarien satt upp bredvid affischen. Än så länge står det fyra namn före hans. Marie Larsson, som håller i det hela. Johanna och Malin Swärd. Per Paulsen. Och så Sigvards lilla namnteckning. På vägen hem från biblioteket passar han på att handla lite. Idag är det fest. Det är någonting som bubblar inom honom, någonting som vill ut. Han köper en påse lakritsbåtar, en burk kantareller och två lättöl. Laxpytt av den ekologiska sorten har han hemma i frysen. Gunvor sitter i kassan och Sigvard tar det som ett gott tecken. Han skäms inte för sina lättöl och lakritsbåtar, som han kanske skulle ha gjort i vanliga fall. Gunvor vet ändå inte vem han är. Hon känner inte honom. Han är en man med oupptäckta begåvningar. Han är en oslipad diamant som ska gå på slipning. Nästa gång han går in på Ica kommer hon lägga märke till honom. Hon kommer se honom komma redan långt ute på gatan och hon kommer bli lite darrig i knäna när han lägger sina varor på bandet framför henne. Hon kommer inte förstå var den känslan kommer ifrån, men hon kommer inte tycka att den är obehaglig. Bara ny. Uppfriskande. En människa som har självkännedom nog att erkänna sina brister och mod nog att göra någonting åt dem är unik nuförtiden. Och precis detta kommer Gunvor att se.

Köpte precis en kjol som belöning för min långa regniga dag. På vägen hem fick jag ju först vänta i regnet, sen körde bussen såklart hårt i en vattenpöl och stänkte ner mig. Det var så klyschigt att jag höll på att börja gapskratta, men det hade ju sett fånigt ut.

Kanske dags att sluta oroa sig för att frysa och köra kjol och klackar när man går ut? Jag hatar att frysa. Men älskar att vara snygg. Vilka härliga problem jag har just nu.

Ihh! Jag är våt om fötterna och jag borde inte druckit vin till maten. Förvirrat läge.



Min Hanna är den bästaste Hannan som finns i hela världen.

Bilder sa ni. Bilder fick ni.
Och det var allt jag orkade idag.