naddielicious

Folk tyckte synd om mig när de såg mitt schema förut. Många lektioner, många hålor, slutade tre (det är mycket för förmiddagselever som är vana att sluta tolv). Haha. Glöm det, people. Nytt schema, nya fasor. Jag går nio till fem måndagar och onsdagar. En massa lektioner är ihoppusslade så att det ska passa och jag förstår nästan att schemaläggaren är sur som en citron varje gång man sticker in näsan.

Det jag vill komma fram till är att ovanpå detta har jag liksom mina årskursare ett stort projektarbete som ska lämnas in efter jul. Jag har verkligen inte tid att blogga något vidare regelbundet. Det får komma när det kommer. Bara så att ni vet.

Jag önskar någon ville pussla ihop resten av mitt liv också.

Jag har fruktansvärd idétorka. Jag är inte alls fylld av åsikter och märkvärdigheter som förut. Jag sitter kväll efter kväll och inväntar "the moment" där allting bara forsar ut och jag skriver tills jag får värk i fingrarna. Men jag är inte inspirerad. Jag är mest stressad och trött hela dagarna.

Jag kämpar på med idéer om Sigvard, men ingenting känns vettigt nog. Det är nog den höga pressen på mig själv som förstör det. Någon annan hade kanske tyckt det var jättebra medan jag tycker att det känns krystat, och den vanliga känslan: inte bra nog. Det är mycket som rinner ut i sanden av den anledningen. Egna prestationskrav.

Hoppas den här skrivtorkan försvinner snart.

Back in the game, back in the game.

Har äntligen tillgång till min alldeles egen fina dator. Välkommen hem, käraste.
Nu blir det skriverier igen, hoppas jag.


Är ni med mig?