They don't make 'em like you.
Jag ser fragment av en framtid mycket olik nutiden. Och jag längtar och längtar men jag undrar hur fan jag kommer härifrån och dit. Jag vet att det går. Jag känner det på mig. Men det vore lägligt om någon kunde peka ut den snabbaste vägen. Jag är så redo för något annorlunda. För det nya kapitlet. Ni anar inte.
Åt vilket håll ligger närmaste vägen till lycka?
Paradox.
Hon vet inte vad det är som driver henne för tillfället. Hon plåstrar om, limmar och fogar ihop sitt liv så att det ska hålla för kommande stormar. Kanske är det så enkelt. En överlevnadsinstinkt. Det lossnar en del viktiga bitar från hennes bygge då och då. Envist biter hon ihop och försöker förlåta sig själv för att det rasar. Trots att det är yttre faktorer som styr, trots att det bor stormar i hennes liv som måste virvla upp ibland och som hon inte har någon som helst kontroll över, trots det biter hon ihop.
Och försöker förlåta sig själv.
Midsommarklänning.
143:-
Min eller inte min...?
MIN!
Robin <3
Jag måste skriva allt jag minns. Jag vill aldrig sluta minnas dig.
Det var en sommar för flera år sedan. Sabina och jag träffade på er ett tag och helt plötsligt var det så självklart att vi skulle umgås och hitta på saker hela sommarnätterna.
Vi var så fast beslutna att stanna ute hela den natten. Kommer du ihåg att jag råkade sparka sönder glasrutan till torktumlaren i din källare? Hur vi gjorde upp en brasa på lekplatsen utanför och hur rädda vi var för att grannarna skulle ringa polisen? Jag hade för tunna kläder på mig, för höga klackar och för blonderat hår. Men det hörde liksom till tiden.
Ni räknades som farliga killar men ni var små hundvalpar inuti allihopa. Ni bjöd på cheeseburgare och vi trampade båt på kanalen och höll på att drunkna av sommarglädje.
Jag drogs till dig. Du drogs till mig. Några månader hade vi, men vi visste inte vad vi skulle kalla det, för vi visste inte riktigt vad det var. Vi gick ut med hundarna klockan fyra på morgonen och vi pratade om människor och föräldrar.
Jag hjälpte dig att flytta, men sängen fick vi inte ihop. Där fanns hur många delar som helst som inte passade i varandra. Till slut slängde vi madrassen på golvet och satte på en film.
Sedan såg jag dig inte på tusen år och sen dök du upp i Malmö igen och ville fika. Vi fikade och jag skrattade åt din nya dialekt.
Jag vet inte vad som hände, hur du kände eller varför du inte såg någon annan utväg. Jag hoppas bara att du har det bra nu. Jag kommer aldrig att glömma dig.
Vi ses en vacker dag. <3
Skon1s
Han var inte redo att dela sitt verk med världen ännu. Men det kanske kommer.
Glad påsk.
Kan du vara SNÄLL och sluta gråta
För jag orkar inte trösta
Mina spöken är mina och dina är dina och vi kan väl hålla det så
Varför måste vi dela på världens orättvisor så att bördan blir lika tung för alla
Jag klirrar högt i kristallglasen (gud hjälpe mig om de går sönder)
För att inte riktigt höra vad du är bitter över idag
Min bästa vän har flugit iväg
Tänk om hon aldrig kommer tillbaka?
Vad ser och hör egentligen människorna som hamnat bortom?
Jag knarkar äpplen för att slippa bli tjock
(Och det där var ett taskigt ordval)
Men alla hemska ord påminner på något sätt om mitt liv
Så vi kan likaväl skratta som gråta
Och glad påsk på er, alla stackars människor. Ni vet väl att det är meningen att man ska lida under påsken.
Kör hårt.
Är man inte glad från början kan man åtminstone försöka.
Världens bästa Hanna
Hanna, jag älskar dig, jag saknar dig och jag behöver dig.
Tänker så mycket på dig.
Yesterday.
Är hos mamma på gamla datorn med den gamla musiken från ett gammalt liv. Och när jag hör det känner jag mig som femton år igen och jag kan inte hjälpa det. Det är märkligt hur många minnen en gammal låt kan innehålla.
Det känns som om jag sitter och spontanäter äpplen framför datorn och snart ska ringa Carro. Vi ska ut och träffa människor vi aldrig har träffat och vi ska se vem som kan dricka flest öl och sedan ska vi gå hem i mörkret och sjunga och känna oss oslagbara trots att vi egentligen vet hur obetydliga vi och våra små liv är.
Vi älskar James Blunt och andas OC. Jag har ett rum med cappuccinofärgade väggar för det är det snyggaste som finns. Vi är så jävla mogna och coola och vuxna, vi småskitar, och ingen ska tala om någonting för oss för VI vet hur världen ser ut. Vi älskar att snacka skit om alla våra tjejkompisar och att skapa krig. Orsakerna är ofta långa finniga killar med ostadiga röster som vi tror kan bekräfta oss.
Ingen förstår oss för ingen KAN förstå oss för vi lever i en annan värld och vi hatar alla och det är så jävla synd om oss men coola är vi i alla fall. Ingen har fattat det vi fattar. Ingen har tänkt det vi har tänkt. Vi är revoltörer ända ut i fingerspetsarna.
(tidstypisk bild)
Jag tänker tillbaks på hur det var
Jag tänker tillbaks på du och jag
Jag tänker tillbaks på varje dag
Jag tänker, jag tänker, jag tänker
And this is what we do
I'm starting something new
In front of a neverending line and it is true
The party is in you
The night is what you do
of it and you see party hardy here with me
Please shine.
We shot the moon - Please shine
Fly away on a plane Just like you came to me Take a bow, you take a bow Your spirits left with me Watch the clouds making shapes And picture me with you I’m so alive, I’m so alive You color up my world Halleluiah was all that I could sing Halleluiah You shine, I shine. My dear, my life Is washed up like a seashell longing to be dry So please shine, please shine. Reverie, your reverie is full of all of me Walk around my town all day We pretend to run away Hallelujah was all that I could sing Hallelujah You shine, I shine. My dear, my life Is washed up like a seashell longing to be dry So please shine, please shine so bright. You’re over there and I was nowhere near. You shine, I shine. My dear, my life Is washed up like a seashell longing to be dry So please shine, please shine. If you shine, I shine. My dear, my life Is washed up like a seashell longing to be dry So please shine, please shine
As time goes by.
För tio år sedan var jag ingenting. Jag fanns knappt, jag syntes inte. Jag tog bara plats i en klass som inte ville ha mig. Och märk väl; jag var inte särskilt annorlunda. Jag var ingen idiot. Men det är väl bara så att somliga tar mer plats än andra. Somliga skriker sig till en plats i rampljuset. "Hej, här är jag, titta på mig!" För andra är platsen redan självklar, de behöver inte ens kämpa för den. Och för ytterligare andra finns det inte plats just där. Så resten får stå bredvid.
Missförstå mig inte, jag behövde ingen vidare stor plats. Faktum är att jag är glad att jag inte fick det. Idag är jag glad. Just då var det jobbigt. Idag vet jag att jag lärde mig så mycket mer av skuggorna.
"Du är precis lik dig sen vi var små" sa jag till honom.
"Jag kan inte säga detsamma. Och det är till det positiva tycker jag. Det har... hm... hänt något" sa han.
Om han hade tagit sig tid att lära känna mig då hade han märkt att jag inte förändrats så värst mycket. Men det var först nu han kunde ge mig en chans. Det var först nu han var intresserad.
Jag vet att vi pratar om barn här... men är det så svårt att se förbi ett par glasögon och en blyg uppsyn? Nu har jag vuxit upp och ser ut på ett visst sätt. Jag klär mig på ett visst sätt. Och plötsligt är jag "någon". "Någon" som är värd att prata med och lära känna.
Om jag för tio år sedan visste vad jag vet nu... då hade jag sprungit runt på skolgården, viftandes med min lila skolväska och ropat "säg vad du vill, men om 10 år vill du ha mitt telefonnummer!"
Det är en lustig värld vi lever i.
Jul.
Juldagskvällen tillbringades ute med Hanna och Amanda och resten av Malmös befolkning. Etage är bättre när det inte är sprängfyllt med folk, men vi hade väldigt kul ändå.
Hoppas att ni också haft en bra jul.
När ben inte orkar bära.
Pilla mig i håret och gör mig lugn.
Jag minns julpyssel i skolan och en röd näsa i kylan på väg hem. Jag minns snön mot stenläggningen på baksidan. En rökgul morgonrock och mörkt hår. Det är till och med svårt att röka när man inte vill leva. Man hamnar lätt på marken när ben inte orkar bära. Man glömmer lätt vilken tid barn kommer hem från skolan. Men man slipper i alla fall att skämmas, för när de väl ser dig har du slutit ögonen för länge sedan.
Det är bisarrt att se sirener blinka ikapp med julgransslingorna.
---
Skadeglädje är det värsta som finns. Det visar brist på empati och medmänsklighet.
Jag får lust att skjuta nåt.
Nu måste jag sova och inte tänka för när jag tänker så gråter jag bara.
.
Sigvard.
Sigvard har anmält sig till en läsecirkel. Han såg affischen på biblioteket och gick hem och funderade. Sådana sociala tillställningar är inte Sigvards stil. Men han vill bryta sitt mönster, han vill revolutionera. Han är livrädd men vet att han måste kasta sig ut om han inte vill dö ensam och bitter och undra vad han kunde ha gjort för fantastiska saker med sitt återstående liv. Så nästa dag skriver han upp sig på en lista som den fräkniga bibliotekarien satt upp bredvid affischen. Än så länge står det fyra namn före hans. Marie Larsson, som håller i det hela. Johanna och Malin Swärd. Per Paulsen. Och så Sigvards lilla namnteckning. På vägen hem från biblioteket passar han på att handla lite. Idag är det fest. Det är någonting som bubblar inom honom, någonting som vill ut. Han köper en påse lakritsbåtar, en burk kantareller och två lättöl. Laxpytt av den ekologiska sorten har han hemma i frysen. Gunvor sitter i kassan och Sigvard tar det som ett gott tecken. Han skäms inte för sina lättöl och lakritsbåtar, som han kanske skulle ha gjort i vanliga fall. Gunvor vet ändå inte vem han är. Hon känner inte honom. Han är en man med oupptäckta begåvningar. Han är en oslipad diamant som ska gå på slipning. Nästa gång han går in på Ica kommer hon lägga märke till honom. Hon kommer se honom komma redan långt ute på gatan och hon kommer bli lite darrig i knäna när han lägger sina varor på bandet framför henne. Hon kommer inte förstå var den känslan kommer ifrån, men hon kommer inte tycka att den är obehaglig. Bara ny. Uppfriskande. En människa som har självkännedom nog att erkänna sina brister och mod nog att göra någonting åt dem är unik nuförtiden. Och precis detta kommer Gunvor att se.
