naddielicious

Man kan undra vad fan man håller på med ibland. Man kan undra hur man kunde försvara sina gamla förebilder en gång i tiden.

Varför glorifierar jag vissa människor så? I mer än hälften av fallen är de inte värda det. Det är inte deras fel att de inte når mina förväntningar. Det är jag som tror för mycket om dem. Har jag inte lärt mig någonting? Hur många gånger måste jag bli trampad på, hur många måste jag bli förådd av för att jag ska lära mig? Jag avskyr att ni inte är de perfekta människor jag vill att ni ska vara. Det hade blivit så mycket enklare då. Förstår ni inte det?

Jag tror mig veta vem jag kan lita på. Jag är som Sveriges jävla lag. Ni är alla oskyldiga tills motsatsen bevisats. Ganska fin tanke, va? Det svåra är att när ni väl bevisar motsatsen för mig så är jag totalt oberedd och det gör så jävla ont.

Idiotiskt. I D I O T I S K T.

Det är höst igen och Sigvard vet inte vad han ska göra med alla gråa dagar som flyger förbi. Han tar promenader i kylan och studerar löven på marken. Han applicerar sitt liv i deras färger, det gröna och livfulla. Det bruna, döende. Det gula och förflutna. Han kommer på sig själv med att tänka att han nog börjar bli lite galen. Sällskapssjuk har han också börjat bli, misstänker han. Hur nu det har gått till.  Han var ju ” Den trygga mannen som trivdes för sig själv”. Så brukade han i alla fall förklara alla ensamma kvällar för sig själv när han kände ett gruskorn stinga till av ensamhet i hjärtat. Men nu tvivlar han på om han vill fortsätta med det en höst till. Att sitta och invänta döden alldeles ensam är inte så tillfredsställande. Det är inte nödvändigtvis kvinnligt sällskap han letar efter. Någon som han bara. Nej förresten, ingen som han. Han behöver något uppfriskande, en nytänkande människa som får honom att skärpa sina sinnen och finna ett intresse för livet igen. Han vill dricka öl på café, som han gjorde när han var ung. Han vill gå till biblioteket med någon och utbyta lättsamma meningar om intellektuell litteratur. Inte för att låna Mozarts alla symfonier på kassett och sitta ensam i ett mörkt rum och låtsas att han vet någonting alls om musik. Det får bli ett slut på all ensamhet. Han trivs inte med sig själv som han brukar. Vart tog mitt liv vägen? undrar han när han står i sitt nyskurade kök och diskar tallriken han precis ätit på.