naddielicious

143:-

Min eller inte min...?

MIN!

Jag måste skriva allt jag minns. Jag vill aldrig sluta minnas dig.

Det var en sommar för flera år sedan. Sabina och jag träffade på er ett tag och helt plötsligt var det så självklart att vi skulle umgås och hitta på saker hela sommarnätterna.

Vi var så fast beslutna att stanna ute hela den natten. Kommer du ihåg att jag råkade sparka sönder glasrutan till torktumlaren i din källare? Hur vi gjorde upp en brasa på lekplatsen utanför och hur rädda vi var för att grannarna skulle ringa polisen? Jag hade för tunna kläder på mig, för höga klackar och för blonderat hår. Men det hörde liksom till tiden.

Ni räknades som farliga killar men ni var små hundvalpar inuti allihopa. Ni bjöd på cheeseburgare och vi trampade båt på kanalen och höll på att drunkna av sommarglädje.

Jag drogs till dig. Du drogs till mig. Några månader hade vi, men vi visste inte vad vi skulle kalla det, för vi visste inte riktigt vad det var. Vi gick ut med hundarna klockan fyra på morgonen och vi pratade om människor och föräldrar.

Jag hjälpte dig att flytta, men sängen fick vi inte ihop. Där fanns hur många delar som helst som inte passade i varandra. Till slut slängde vi madrassen på golvet och satte på en film.

Sedan såg jag dig inte på tusen år och sen dök du upp i Malmö igen och ville fika. Vi fikade och jag skrattade åt din nya dialekt.

Jag vet inte vad som hände, hur du kände eller varför du inte såg någon annan utväg. Jag hoppas bara att du har det bra nu. Jag kommer aldrig att glömma dig. 

Vi ses en vacker dag. <3