naddielicious

Sigvard är en man som gärna vill tas på allvar. Man skulle kunna säga att han söker efter någon sorts auktoritet i vardagen. Han skäller mer än gärna ut hundägare som inte plockar upp efter sina hundar. Folk som slänger kolapapper och tuggummi på gatorna är inte heller riktigt riktiga i huvudet. De behöver plockas ner på jorden, få en insyn i hur andra människor uppfattar dem och deras förkastliga handlingar, och Sigvard hjälper gärna till med denna uppgift. Han blir som någon slags far till alla små människor där ute, och det är bra, för det skapar ett band mellan omvärlden och honom.

Annars har han ju inte så många band. Han har sina två söner, frilansaren som skickar vykort på lamor, och den andre som har flyttat flera mil och som är upptagen med sin egen familj. Han har sin exfru, som sitter i hjärtat som ett litet gruskorn, och förmodligen alltid kommer att göra det. De har ingen kontakt, nej, absolut inte, men ändå känner Sigvard att hon var den som brukade stå honom närmast, och på något vis gör hon fortfarande det. Hon visste hur han fungerade när han knappt visste det själv.

Gunvor i kassan på Ica är någon som Sigvard hemskt gärna skulle vilja ha ett band till. De hade kunnat träffas om kvällarna, de mörka ensamma vinterkvällarna, och dricka alkoholfri glögg och skratta. Detta är dock en omöjlighet. Gunvor är lyckligt gift och har barn i tonåren. Ändå kan Sigvard inte sluta fantisera om hur härligt det vore om han bara kunde få vara en del av en familj, en familj med Gunvor.

Men än så länge så får han ägna kvällarna åt att sitta vid sitt köksbord med den rutiga duken, dricka sitt kamomillte och räkna sekundernas tickande.

Sigvard må låta som en bitter individ, men hade han vetat att du tyckte det så hade han förmodligen skällt ut dig också. Han vill uppfattas som en hel massa saker. Tyvärr har han svårt att leva upp till de flesta rollerna.