naddielicious

Jag unnar alla kärleken. Den stora vidunderliga kärleken. En människa som gör dig trygg, en människa i vars ögon du aldrig kan göra någonting fel. Någon som du kan tänka på de kvällar du tvingas sova ensam, någon i vars famn du känner att du är en del av någonting större. Av en helhet. Ett plus ett blir fortfarande ett, men ett större och starkare sådant.

Imorgon har det gått en månad sedan jag och Jesper blev tillsammans. Han bjuder mig på middag och myskväll.

Skulle jag beskriva en av alla de känslor jag har när det kommer till vår relation så är det förväntan. Jag känner att detta är början på någonting bra, någonting fint, och han behandlar mig respektfullt. Han får mig att känna mig värdefull.  Det bästa av allt är att han aldrig skulle riskera mig för någonting annat. Det är inte ens någonting jag känner mig orolig över. Jag ser det i hans ögon när han ser på mig. Det är ömhet, tillit och respekt det handlar om.