naddielicious

All we can do is keep breathing.

Jag har en klump i halsen och jag vet inte varifrån den kommer.

Och på msn skriver retarderade killar om att de inte har kramat någon på länge, och har jag inte någon ledig tjejkompis, kanske? Herregud. Jag tror på att skapa sin egen lycka. Och då måste man hitta sin kärlek själv också. Det finns olika metoder för detta. Man kan välja att gå ut ofta, och lita på att turen för en till den där speciella personen som det klickar med. Men hur pass lycklig man känner sig när man släpar hem en spritdoftande rufsig figur (för att man tittade på samma barnprogram när man var små, och båda tycker om päronkonjak, yey, this is my soulmate!) återstår att se.

Dejtingsidor på internet är ju också ett ställe att hitta människor på. Själva utgångspunkten tycker jag är strålande, man samlar en massa singlar på ett ställe så att de liksom är i en grupp för sig själva. Men alla formulär och grejer man ska fylla i för att "hitta den rätta", det är mest trams. Bara för att två människor har samma egenskaper och intressen, innebär verkligen inte att de passar för varandra. Motsatser är bra, i alla fall i rimlig grad. Extremister åt vars ett håll är kanske inte att föredra. Men folk med olika åsikter är bra. Jag tror på att man ska kunna komplettera varandra.

Så, för att summera: lika barn leker inte alltid bäst. Kvinnor förväntar sig dessutom att de ska få ha en del jobb med mannen innan han blir som vi vill. Det är lika säkert som grundlagen, det har vi lärt oss från SATC och diverse Cosmopolitankrönikor. En man ska ha en massa brister som vi kan få ändra på, för att ta fokus från oss själva en stund. Och då kan man ju inte vänta sig att hitta Mr Perfect från match.com med en gång.

Så lätt ska inte livet vara.