Busy woman.
Folk tyckte synd om mig när de såg mitt schema förut. Många lektioner, många hålor, slutade tre (det är mycket för förmiddagselever som är vana att sluta tolv). Haha. Glöm det, people. Nytt schema, nya fasor. Jag går nio till fem måndagar och onsdagar. En massa lektioner är ihoppusslade så att det ska passa och jag förstår nästan att schemaläggaren är sur som en citron varje gång man sticker in näsan.
Det jag vill komma fram till är att ovanpå detta har jag liksom mina årskursare ett stort projektarbete som ska lämnas in efter jul. Jag har verkligen inte tid att blogga något vidare regelbundet. Det får komma när det kommer. Bara så att ni vet.
Jag önskar någon ville pussla ihop resten av mitt liv också.
Sorry.
Jag kämpar på med idéer om Sigvard, men ingenting känns vettigt nog. Det är nog den höga pressen på mig själv som förstör det. Någon annan hade kanske tyckt det var jättebra medan jag tycker att det känns krystat, och den vanliga känslan: inte bra nog. Det är mycket som rinner ut i sanden av den anledningen. Egna prestationskrav.
Hoppas den här skrivtorkan försvinner snart.
Back in the game.
Har äntligen tillgång till min alldeles egen fina dator. Välkommen hem, käraste.
Nu blir det skriverier igen, hoppas jag.
Är ni med mig?
Söndag.
Jag har inte saknat att blogga. Man kanske ska lägga ner snart?
Vad gör ni här egentligen? Vill ni veta vad jag ätit till middag och vem jag ska träffa i helgen? Vill ni höra om de bra dagarna eller de dåliga? Vill ni mäta djupet i mig? Det tillåter jag inte längre.
Det är söndag, och söndagar är melankoliska dagar.
Så var det med den saken.
Panic.
Sunshine.
Första gången jag träffade honom tänkte jag: det här går ju aldrig, han är way out of my league. Snygg, smart, rolig, charmig så in i helvete.
Men jodå. Världens bästa kille blev min pojkvän och oj vad glad jag är för det.
(No worries, han verkar tycka rätt bra om mig också;)
Mistake.
Så att ni inte tror att jag sitter och spontanäter pizza så här på kvällskvisten.
Otur.
Här sitter jag på en sida och ska inhandla ett skitsnyggt linne för ett förmånligt pris. Ja. Sedan råkar jag av någon anledning glömma att jag har lagt den i shoppingkorgen och surfar in på någon annan sida. Efter ca en timme kommer jag på att jag aldrig gjorde någon beställning, och när jag sedan går tillbaka till sidan så är varan slut i lager! Slut i lager! Förstår ni vad irriterande?
Grymt. Nu ska jag äta en pizza för att rycka upp mig.
Trust.
Hur lär man sig lita på människor? Hur lär man sig vilka man kan lita på? Kan man lita på någon utöver sig själv?
Jag måste ändå säga att jag tror att det bästa är att lära sig läka såren igen. Det finns ingen garanti för någonting, men för den sakens skull kan man inte gå runt och vara rädd för människor. Man får göra sitt bästa med att hitta vänner som har goda intentioner och som kan glädjas med en istället för att bli avundsjuk. Blir man bränd, ja då blir man bränd. Men man kan inte hålla inne på känslor bara för att det SKULLE KUNNA visa sig att personen är opålitlig. Då lever man inget fullständigt liv.
Älska medan du kan. Nuet är den enda garantin vi har.
Torsdag.
Sigvard har ingen KATT, ingen MOTORCYKEL och skulle aldrig drömma om att köpa en CABBE.
Sigvard är även en fiktiv person som JAG kommit på, vilket betyder att det inte går att tillskriva honom alla sina egna vanor och märkligheter hur som helst.
Sigvard har aldrig velat leka Barbie och Ken, Sigvard har aldrig sårat någon liten blondin och Sigvard vill inte göra snöänglar med sitt ex.
Förstår ni nu? Mycket förvirrande, jag vet och jag håller med er.
På tal om det: jag läser en mycket dålig bok just nu där den franske författaren försöker förklara för läsaren att vid otrohet är det synd om den som är otrogen och den som blir bedragen är dum och får skylla sig själv. Jag trodde inte på det då, jag tror inte på det nu.
Snart kastar jag ut bokjäveln genom fönstret.
Fredag.
Det är i sådana här stunder som det är tur att man har världens bästa pojkvän. Han föreslog långpromenad, bad och kladdkaka imorgon.
Tack.
Onsdag.
Nu har jag fått mitt pass, vilket är bra, för då kan jag äntligen hämta ut mina vackra skor och äntligen gå till banken och få ett nytt kort så jag kan ta ut mina pengar. Himla klyddande för ett par samveteslösa snorungars skull, må jag säga. Men jag är inte bitter. En fågel flög förbi och viskade att det kanske till och med är bra för mig, en nyttig läxa i att inte ta någonting för givet. Folk i min omgivning håller säkert med. I alla fall somliga.
Jag pluggar marknadsföring just nu, och senare tänkte jag avsluta med lite kvällslektyr i form av Den Lille Prinsen. Om ni undrar, alltså.
Jag åt en pizza med ägg och bacon på idag. Festligt, va?
Angående alla hjärtans dag.
Nadine: Vad ska du göra imorgon? Titta på Jane Eyre och mumsa på té och hylla den klassiska kärleken som inte existerar längre?
Katie: Haha, nej. Jag ska faktiskt till en kompis och laga middag.
Nadine: Kille eller tjej?
Katie: Kille.
Nadine: Ojdå. Är detta en flirt eller en kompis?
Katie: Vet inte. Både och?
Nadine: Haha okej. Gör inget dumt nu.
Katie: Ingen risk. Jag är så fuktig.
Katie: DUKTIG menar jag!
Och med det vet vi alla vad Katie sysslar med imorgon, *host*. Själv ska jag mysa med Jesper imorgon. Ikväll ska jag dämpa mina sorger hos en snubbe som visade sig bo granne med Jesper. Världen är liten.
Stöld.
Hör här:
Jag åkte till dansen som började kl åtta. Dansen har ett omklädningsrum som låses under lektionerna. När gruppen före vår var klara låstes det upp så att de kunde byta om och vi andra kunde lämna våra saker. Jag var dum nog att lämna rummet innan eftersläntrarna gått ut. Så jag gick in i danssalen och några minuter senare när alla i min grupp kommit så gick en lärare och låste omklädningsrummet. Då har de sista där tagit med sig mina saker, vilket jag inte upptäcker förrän när lektionern är slut en och en halv timme senare.
Nu har jag suttit i telefon med min bank och polisen hela kvällen och gjort en anmälan och spärrat kort och pass.
Ikväll hatar jag världen. Hur har man samvete att ta någon annans saker? Vid lektionens slut stod jag utan pengar och jacka och nycklar, och hade ingen kunnat hämta mig (vilket pappa lyckligtvis kunde) så hade jag stått där, alldeles utlämnad.
Maila mig era nummer. Annars får jag inte tag på er. Jag har inte ens min pojkväns nummer i huvudet, så honom får jag kontakta på annat sätt.
Jävla skit.
Fresh.
Update.
Lite respons, tack. Orkar ni kika in på bloggen när den ser ut såhär?
Ni är få men trofasta. Tack tack.
Edit: Jag fixade den vita fyrkanten! Hurra för mig!
Måndag.
Söndag.
När jag vaknade imorse kunde jag knappt röra mig utan att rycka till av smärta. Jag verkar ha fått någon inflammation i nån muskel i ryggen, och nu har jag galet ont vare sig jag sitter, står eller ligger. Hoppas det blir bättre till imorgon, annars kan det bli riktigt jobbigt att ta sig till skolan.
Efter skolan imorgon åker jag till Jesper för en Disneydejt. Jag ska ta med en massa gamla disneyband och vi ska äta negerbullssmet och dricka jordgubbssaft. Kan bli skönt att återvända till barndomen lite:)
(Angående mitt ordval vad gäller smeten, så vill jag påpeka att detta inte alls är menat nedsättande på något vis, det är ju faktiskt bara ett namn på en bakelse, eller hur?)
Nu ska jag läsa igenom sex kapitel i i min marknadsföringsbok och uppdatera minnet till provet imorgon.
Shoes.
Idag klickade jag hem de här vackra skorna från Friis o Co. Passar bra till finmiddagen som jag och Jesper är bjudna till. Fast det är ju en hemlighet än så länge, så jag har inte sagt något!
Måndag.
Jag har börjat inse hur förskräckligt mitt hår ser ut nu också. Kanske dags att fråga frisören om råd? Såhär vill jag ju faktiskt inte se ut, med mellanblont/mörkt hår ner till öronen och resten ljust, haha! Tur att man inte skäms för sig.
Haha, katastrof.
Imorse var det galet svårt att lämna Jesper i den varma sängen, men jag gav mig ut i kylan ändå. Dessvärre somnade jag när jag kom hem och sov i tre timmar, men det borde väl inte förstöra nattsömnen alltför mycket?