Paradox.

Om nu ensam inte ÄR stark... då får man hoppas på att ensam BLIR stark.

Hon vet inte vad det är som driver henne för tillfället. Hon plåstrar om, limmar och fogar ihop sitt liv så att det ska hålla för kommande stormar. Kanske är det så enkelt. En överlevnadsinstinkt. Det lossnar en del viktiga bitar från hennes bygge då och då. Envist biter hon ihop och försöker förlåta sig själv för att det rasar. Trots att det är yttre faktorer som styr, trots att det bor stormar i hennes liv som måste virvla upp ibland och som hon inte har någon som helst kontroll över, trots det biter hon ihop.

Och försöker förlåta sig själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0