He's a company man.
Ikväll gråter Sigvard.
Han gråter och gråter, och det värsta av allt är att han inte vet varför, så han blir arg och dunkar näven i bordet och gråter ännu mer.
Förtvivlad över hur ingen förstår, och hur ingen vill hjälpa honom ur det här eländet som kan kallas hans liv. Irriterad över att ingen någonsin tittar in genom hans mörka fönster, knackar på hans dörr och frågar hur det är fatt.
För egentligen är det ju ingenting som han ber om. Egentligen är han ju nöjd med sin ensamma tillvaro. Inga irriterande människor som surrar in som flugor och styr och ställer över hans val. Oberoende är ett bra ord, har Sigvard alltid tyckt.
Inte visste han att oberoende kunde innebära denna ensamhet.
Han gråter och gråter, och det värsta av allt är att han inte vet varför, så han blir arg och dunkar näven i bordet och gråter ännu mer.
Förtvivlad över hur ingen förstår, och hur ingen vill hjälpa honom ur det här eländet som kan kallas hans liv. Irriterad över att ingen någonsin tittar in genom hans mörka fönster, knackar på hans dörr och frågar hur det är fatt.
För egentligen är det ju ingenting som han ber om. Egentligen är han ju nöjd med sin ensamma tillvaro. Inga irriterande människor som surrar in som flugor och styr och ställer över hans val. Oberoende är ett bra ord, har Sigvard alltid tyckt.
Inte visste han att oberoende kunde innebära denna ensamhet.
Kommentarer
Trackback
