naddielicious

Vart tog alla vänliga människor vägen? Alla omtänksamma individer som faktiskt brydde sig om ens välmående? När började ens så kallade vänner bli så egoistiska och omoraliska? Jag vet ärligt talat inte vad som har hänt, men gräva ner sig i det orkar man ju inte heller.

Det känns som om jag väntar på något. På någon. Någon som ska ta mig med storm och visa mig hur underbar världen kan vara. Suck. Allting känns bättre när man är två.

Jag är så trött på människor.

Nu har jag ju så klart några få underbaringar, ni vet vem ni är, så ta inte åt er av ovanstående.

Nu blev det ett klagoinlägg ändå. Det var inte riktigt meningen.
Och så glömde jag dansen ikväll igen. Jag har för mycket i min hjärna nu. Jag orkar inte riktigt.