They can never have yesterday.
Mycket franska idag. Mycket pronomen. Mycket förvirring.
Men duktig har jag varit.
Det var någon som ropade mitt namn på stan för några dagar sedan och jag vet fortfarande inte vem det var. Killröst. Det var nog ett spöke som tyckte att jag skulle stanna upp och undvika att trampa i ett tuggummi eller någonting liknande.
Nu när mina tjajor fått upp ögonen för mitt otroliga (host) pianospelande så har de börjat attackera mig med noter på bra låtar de vill att jag ska lära mig. Ingen press alls, eller hur? Jag vill faktiskt ta upp spelandet igen. Min privatlärarinna var så bra, jag utvecklades så snabbt på så kort tid. Nu har jag liksom... fastnat. Håller min Gnosienne och Månskenssonat i trim, men sedan är det bra med det. Jag har en hemlig önskan om att få börja igen till hösten. Frågan är hur mycket tid jag kommer få till det om jag ska dansa också. Dansa måste jag. Dansen är som luft. Och på nästa uppvisning ska jag förhoppningsvis ha en grupp som är lite bättre än denna. Men såklart, nu får jag dansa med 18 +-åringarna. Blir säkert stor kvalitetsskillnad.
Göm dig inte för mig. Bara för att saker förändrats så har jag inte slutat existera. Möjligen i din värld, men vi har lite ouppklarade saker att ordna innan du stänger för helt. Ska jag vara ärlig så hade jag hoppats på ett annorlunda slut. Du vet att det du gjort var fel, och har ingen anledning att anklaga mig för någonting. Du var ju nästan stolt över mitt beslut, sade du. Varför kan vi inte prata? Jag väntade mig ett mer vuxet agerande från dig. Jag litade på dig en gång för mycket. Då är du åtminstone skyldig mig att svara när jag ringer. Jag vet hur du fungerar. Du vet hur jag fungerar. Vi behöver inte låtsas någonting. Jag väntar.
Men duktig har jag varit.
Det var någon som ropade mitt namn på stan för några dagar sedan och jag vet fortfarande inte vem det var. Killröst. Det var nog ett spöke som tyckte att jag skulle stanna upp och undvika att trampa i ett tuggummi eller någonting liknande.
Nu när mina tjajor fått upp ögonen för mitt otroliga (host) pianospelande så har de börjat attackera mig med noter på bra låtar de vill att jag ska lära mig. Ingen press alls, eller hur? Jag vill faktiskt ta upp spelandet igen. Min privatlärarinna var så bra, jag utvecklades så snabbt på så kort tid. Nu har jag liksom... fastnat. Håller min Gnosienne och Månskenssonat i trim, men sedan är det bra med det. Jag har en hemlig önskan om att få börja igen till hösten. Frågan är hur mycket tid jag kommer få till det om jag ska dansa också. Dansa måste jag. Dansen är som luft. Och på nästa uppvisning ska jag förhoppningsvis ha en grupp som är lite bättre än denna. Men såklart, nu får jag dansa med 18 +-åringarna. Blir säkert stor kvalitetsskillnad.
Göm dig inte för mig. Bara för att saker förändrats så har jag inte slutat existera. Möjligen i din värld, men vi har lite ouppklarade saker att ordna innan du stänger för helt. Ska jag vara ärlig så hade jag hoppats på ett annorlunda slut. Du vet att det du gjort var fel, och har ingen anledning att anklaga mig för någonting. Du var ju nästan stolt över mitt beslut, sade du. Varför kan vi inte prata? Jag väntade mig ett mer vuxet agerande från dig. Jag litade på dig en gång för mycket. Då är du åtminstone skyldig mig att svara när jag ringer. Jag vet hur du fungerar. Du vet hur jag fungerar. Vi behöver inte låtsas någonting. Jag väntar.
Kommentarer
Trackback
