No air.

Nu ska jag vara glad, för hälften av mig mår bra. Den andra hälften mår inte så bra, men det orkar jag inte fokusera på nu. Nu är det helg.

(Och ni måste förstå att hon inte vill det här egentligen. Hon vill bara ha hjälp, hon ropar så desperat. Tyvärr tror jag inte att vi KAN rädda henne längre. Någon gång får man säga stopp, och älskade mamma... Du kan bara rädda dig själv.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0