Some kind of fool.

Jag råkade släppa in en liten trojan på datorn, och det är min ursäkt till att jag inte skrivit på ett tag.
Nu är det torsdag eftermiddag och min lillebror sitter och svär högt i rummet bredvid. Idag är jag planfri än så länge.

Vissa saker är så komplicerade, vissa relationer är komplicerade. Då önskar man att man hade ett facit i handen där det punkt för punkt står hur man ska hantera det. Men det är ju så med honom och mig. Det är allt eller inget. Det finns inget mellanting. Jag vågar inte gå hela vägen igen. Jag vill inte krossa mitt nyfunna oberoende. Självförakt är vad det kommer att leda till, oavsett hur många goda avsikter han har. Jag behöver vara lite oberoende. Jag kanske ska stänga in mig lite och inte låta någon av det andra könet komma för nära. I alla fall ett tag. Det kör vi på. Än är jag inte okrossbar.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0