naddielicious

Jag tycker synd om människorna på julen. Det är ingen hemlighet att julen är en ytterst materiell högtid, men det är inte bara det jag syftar på. Julen är även samvetenas tid. Alla får, trots julstressen, tid att tänka väldigt mycket. På sin familj, på de nakna och hungriga barnen i tv och inte minst på sig själva. En del försöker köpa sig ur det. Men att ge bort alldeles för dyra julklappar hjälper inte någon. Inte mot samvetet. Dåligt samvete leder till självförakt och det är ingen gemytlig känsla alls i julstöket. Man kan ju försöka gräva ner sig i pepparkaksdegen en stund, men förr eller senare måste man andas. Och för att andas ordentligt måste man tänka. Människor AVSKYR att tänka.