naddielicious

Jag har funderat på det här med giftermål. Svälj klumpen i halsen, det är bara allmänna tankar. Jag pratar absolut inte om den närmsta framtiden. Faktum är att jag börjar tvivla på att det är någonting för mig.

Om jag ska lova evig kärlek till någon så ska det vara evig kärlek också. Det ska vara han och jag för alltid. Men, hur kan man egentligen lova något sådant? Man kan inte lova att kärleken inte ska dö ut eller att det inte dyker upp någon annan eller att förutsättningarna aldrig förändras, för det har man ingen kontroll över.

Och detta är ju bara sett från min sida. Hur ska jag veta att mannen jag gifter mig med tar detta på samma allvar som jag? Saken är den att jag aldrig, aldrig någonsin vill skilja mig. Mina barn ska aldrig behöva ha två hem eller välja sida eller dela upp jular och födelsedagar. Samtidigt tänker jag inte leva i ett dött äktenskap resten av mitt liv bara för att det ska vara så.

Självklart vill jag som alla andra kvinnor tro på det perfekta äktenskapet, och få stå i brudklänning och planera bröllop. Att gå miste om hela den biten vill jag inte heller.

Det blev ju jobbigt, det här.