naddielicious

Jag börjar historian om en halvtimme. Sedan har jag naturkunskap och sen slutar jag. Då ska jag först gå till dagens goda och käka med Hanna, och sedan hem och smälla i mig ett stort paket glass framför min nya älskling. Sounds like a plan.

Angående allting annat så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag trodde inte att jag skulle reagera så starkt. Nu beror det ju mestadels på en liten lus som inte verkar veta vad vänskap innebär. Henne har jag ingenting till övers för. Det är tydligen lätt att gå bakom ryggen på mig. Höra av sig när det passar och vänta sig att allting kommer bli som förut. Ha! Ät bajs, min lilla danskompanjon. Skönt att jag slipper dansa med dig denna hösten. Det har sina fördelar att fylla 18.

Men... om jag nu reagerar så starkt som jag gör så måste någonting vara fel. Varför är jag inte nöjd som det är? Varför kan jag inte vara glad för det jag har? Det går inte att lura i sig själv skumma känslor. De gör som de vill, de där jävlarna.

Jag ska ha en fantastisk fredagkväll, anyway. Tillsammans med lite alkohol kan det kanske bli trevligt. Jag ska släppa tankar och känslor och min förbannade sårbarhet. Jag orkar inte.