Hopeless.

Någon får komma och hjälpa mig att bli bitter så att jag slutar lita på varenda jävla människa. "När ska du växa upp?" frågar pappa. Ja, det kan man fråga sig. Kanske växer jag upp när jag hittar någon sorts stabilitet, eller så får jag helt enkelt inse att livet är förfärligt och människorna i det är ännu mer förfärliga.

Jag börjar klockan nio. Egentligen vill jag bara krypa ner i sängen och tycka synd om mig själv, förakta mig själv och kanske sova bort alla tankar. Problemet är att när man vaknar så finns det kvar och, FAN, det kommer ta tid, det här. Jag behöver Katie, Nina, Hanna, Linnea, Jasmine och Annie. Så jag pallrar mig iväg till skolan idag ändå.

Malmöfestivalen vet jag inte om jag är sugen på längre. Det kanske är bra att gå dit och sysselsätta sig lite istället för att grubbla. Vi får se hur jag gör.

Fy fan för er. Fy fan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0