Concrete angel.
Farmorbesök idag. Jag har en rolig farmor. Hon tänker inte riktigt innan hon pratar, och man kan inte beskylla henne för någon större finkänslighet.
Exempel 1:
"Vad är det för prickar du har i ansiktet?" frågar hon min snart 15årige lillebror, som redan är väl medveten om sitt lilla hudproblem och som använder diverse krämer för att få slät och fin hud. "Är det eksem, månne?"
"Nej..." svarar han tyst och en pinsam tystnad uppstår, eftersom ingen vill uttala ordet "finnar".
Till sist bryter pappa in, harklar sig och säger "Vad är det killar i den åldern har, mamma?"
"Jahaaa..." säger farmor till slut (som om hon inte förstod från början), och byter snabbt samtalsämne.
Jag blev också utsatt.
Exempel 2:
Farmor tittar på mig efter att ha pratat en stund om vår utlandsresa till Kreta som vi gjorde i sommar.
"Du är inte vidare brun i ansiktet, armarna är bruna, men du är blek i ansiktet", säger hon på sitt rättframma sätt.
Vad vill hon att jag ska svara? Jag blir inte brun sådär jättefort och efter att ha kommit hem i kalla Sverige så bleknar det ganska fort, kan jag tala om. Dessutom har jag en ton ljusare smink än hudfärg, vi kan skylla på det också.
"Tja... Det bleknar efter ett tag ju", klämmer jag fram till slut, och farmor nickar och tänker att ja, sådär måste det nog vara, annars hade flickungen minsann varit brun i ansiktet också.
Det gäller att vara mån om sitt utseende när man åker till farmor. Hon har hökögon, hon ser allt som hon inte borde, och dessvärre kommenterar hon det också. Säkerligen inte illa menat, men... pinsamma situationer kan uppstå. En rynka på skjortan, en finne på hakan, slarvigt borstade tänder, gråa hårstrån, you name it, du lär få höra någonting plumpt om saken.
Min farmor har säkert varit hemlig agent med det sinnet för detaljer.
Exempel 1:
"Vad är det för prickar du har i ansiktet?" frågar hon min snart 15årige lillebror, som redan är väl medveten om sitt lilla hudproblem och som använder diverse krämer för att få slät och fin hud. "Är det eksem, månne?"
"Nej..." svarar han tyst och en pinsam tystnad uppstår, eftersom ingen vill uttala ordet "finnar".
Till sist bryter pappa in, harklar sig och säger "Vad är det killar i den åldern har, mamma?"
"Jahaaa..." säger farmor till slut (som om hon inte förstod från början), och byter snabbt samtalsämne.
Jag blev också utsatt.
Exempel 2:
Farmor tittar på mig efter att ha pratat en stund om vår utlandsresa till Kreta som vi gjorde i sommar.
"Du är inte vidare brun i ansiktet, armarna är bruna, men du är blek i ansiktet", säger hon på sitt rättframma sätt.
Vad vill hon att jag ska svara? Jag blir inte brun sådär jättefort och efter att ha kommit hem i kalla Sverige så bleknar det ganska fort, kan jag tala om. Dessutom har jag en ton ljusare smink än hudfärg, vi kan skylla på det också.
"Tja... Det bleknar efter ett tag ju", klämmer jag fram till slut, och farmor nickar och tänker att ja, sådär måste det nog vara, annars hade flickungen minsann varit brun i ansiktet också.
Det gäller att vara mån om sitt utseende när man åker till farmor. Hon har hökögon, hon ser allt som hon inte borde, och dessvärre kommenterar hon det också. Säkerligen inte illa menat, men... pinsamma situationer kan uppstå. En rynka på skjortan, en finne på hakan, slarvigt borstade tänder, gråa hårstrån, you name it, du lär få höra någonting plumpt om saken.
Min farmor har säkert varit hemlig agent med det sinnet för detaljer.
Kommentarer
Trackback
