Citadel.

Nu sitter jag i skolan och pillar navelludd. Eller, jag hade kanske gjort det om jag haft något.
Mitt mentorssamtal gick fint, nu har jag mailat lite lärare och snart ska allt gå som på räls igen.

Så, vad gör man när man inte har något att göra tills klockan slår 13.30?
Man skriver Sigvard såklart!




Sigvard brukar ha sovrumsfönstret öppet innan han ska sova. För att släppa in luft, för att drömma mindre, för att sova bättre. Ofta misslyckas det totalt. Han bor nämligen i ett område där flugorna trivs och de flyger gärna in i hans kvava lilla sovrum för att spana på märkligheter. När Sigvard väl kryper ner i sin kalla säng och stänger sina tunga ögonlock och inväntar tystnaden efter täckets prassel möts han av ett märkligt ljud. Numera har han lärt sig identifiera ljudet och varje gång han hör det så suckas det ordentligt.

Flugorna gör inte bara störande ljud ifrån sig, sommarflugorna kryper överallt på honom också. På varenda kroppsdel som inte är täckt av täcke, där kryper de. Gärna på kinderna och nära örat, så att surrandet verkligen inte undgår honom. Flugor kanske också bara vill visa att de finns, tänker Sigvard när han är på sitt allra gemytligaste och ömsintaste humör. Oftast är han mest trött och grumpig, och då tänker Sigvard inga fina tankar om flugorna alls. Då sluter han ögonen och fantiserar om hur han trampar sönder varenda fluga som någonsin besvärat honom.

Nu måste ni observera att sadism inte är en del av Sigvards personlighet överhuvudtaget, men ibland styrs han mer av sin demon än av sin ängel. Precis som alla vi andra dödliga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0