Attjo.
Det är inte klokt hur mycket man uppskattar livet när man varit sjuk. Nu är jag på väg mot ett tillfrisknande och måste snart komma utanför hemmets fyra väggar innan jag blir galen. Jag försökte göra en sallad till mig, men den smakade ingenting och om den smakade någonting, så inte var det gott i alla fall. Hostan gör mig illamående och tvingade mig att ge min lilla frukost till toaletten.
Men, nu ska vi vara positiva här. Jag håller på att få tydliga magmuskler av allt krampande när jag hostat. Det är ju bra.
Det här är mitt liv just nu. Den enda jag har att krama är den här söta filuren som mina kompisar brukar gosa ihop sig med. Jag kallar honom Algot och han har världens slappaste svans. Resten är serietidningar och halstabletter. Det kan ju inte bli så mycket bättre, eller hur?
Men, nu ska vi vara positiva här. Jag håller på att få tydliga magmuskler av allt krampande när jag hostat. Det är ju bra.
Det här är mitt liv just nu. Den enda jag har att krama är den här söta filuren som mina kompisar brukar gosa ihop sig med. Jag kallar honom Algot och han har världens slappaste svans. Resten är serietidningar och halstabletter. Det kan ju inte bli så mycket bättre, eller hur?
Kommentarer
Trackback
