naddielicious

Jag blev trött och förkyld på två sekunder. BigMac botar dock allt, så jag är inte orolig. Jag ska skriva Sigvard inatt. På nätterna blir jag bekymmerlös, och skriver därmed bättre. Tyvärr så har huset gjort mig melankolisk igen. Jag känner mig orkeslös. Och jag påpekar det igen: jag är inte bra på att vara ensam.

Innerst inne är jag förstås glad och lycklig som alla andra. Jag kan kramas och le och äta tårta som igår. Men när jag är ensam med mig själv blir det svårt. Jag behöver någon att pyssla om, för att ta uppmärksamheten från mig själv. Därför är det så bra med dig. Du är min hundvalp. Och jag behöver dig så förskräckligt. Du får mig stark, du får mig att inta en roll där jag klarar det mesta. Det är på riktigt. Jag vill engagera mig. Och ibland är dina blickar de varmaste som finns och då blir jag så lycklig för att jag är jag.